Dikt o förbannad lögn :) av Munin o Robert

Dikter, poesi och andra texter ur två ganska vanliga vänner cyber-IRL-bloggvänner!

Min bilder
Namn:
Plats: 08-trakten möjligen :), Sweden

Glad,kelig Munin-mamma :) Lite bångstyrig kanske, envis månne,aningen sjuk humor men snällsomfan (härmar kamrat här nånstans...)

lördag, januari 21, 2006

I yrande kyla och isande vind
kommer du med värme och smeker min kind

I mörkaste tanke och stund i moll
finns du vid min sida och inget spelar nån roll

Med ljusaste hjärta du menar mig väl
ser in i dunklet i min sorgsna själ
Du vet inte en om det, du anar det nog
du väckte mig nu precis när jag dog

Igår krossades glas under ensamma tår
idag glädjen jag tillbaka äntligen får
Konstigt att sådant syns så väl
att någon utan vetskap ser in i en själ

Men människan är väl sådan skapad
att om inte själen på nåt vis är kapad
Om man riktiga känslor har
man ger i rätt ögonblick någon tar

Då kommer den vännen att dig också se
den dag du behöver få hon kommer att ge
Ge dig din värme du så väl behöver
tills ditt mörker, din storm blåser över

Munin 2006


tisdag, januari 17, 2006

The Cave By Munin

They played
in the long path
in the wood

Peeking in and
out from the
dark trees

They found
a big strange
stone

No it was two stones
and between them
there was a narrow cave

They know
they had heard the story
before they could walk

But...was it only a story
What should happendl
if they crawl in to the cave

They did so
they took eatchothers hand
and together pushed their bodies in...

The story was thru
They disappeard
And I wonder where they are now?

Munin 2005

måndag, januari 16, 2006

Munin o Robert/ Välkomst Ode

Munin o Robert är två stycken vänner
som sedan länge varandra känner
Genom ett gammalt forum de en gång möttes
och vänskapen sedan genom båd ont o gott stöttes
För att komma att växa och gro genom allt
och bli kraftig och stadig, de e väl ballt?

Båda kom att gilla skrivandets låga
mer och mer kom poetens tåga
Så nu har Munin o Robert fått ide´n
att istället för att stå på varsitt ben
dela på en sida för texterna skull
och tillsammans blogga bloggen full

Idén kom egentligen upp på gamla Spejsen
och en sida öppnades där på de plejsen
Men Msn seghet och att Munin fick vetskap om
att vänner inte ens in på Spacen alls kunde kom,
gjorde att Munin sidan lade ner
Bytte till Blogspot där ALLA ser

Tyvärr fick nu Munin ha sidan själv för
hon förstod inte hur man här delar gör
Då blev hennes käraste vän sorgsen i ögonen sina
och det tyckte Munin var en jäkla pina
Så hon skyndade pyssla och lära sig mer
och här resultatet vi äntligen ser!

Nu kan vi båda skriva vår alster
om sorg, glädje och kanske små kvalster
När vi vill och så ofta det går
när inspiration finnes och vi är i spår
Kanske väcker texter något hos er
då blir vi glada när vi kommentarer ser
Välkomna ska ni vara
jag vill bara en sak förklara
Vi delar på sidan, Robban och jag
men texterna är inte i ett enda lag
Vi är våra egna och varsin individ
och skriver för oss själva och när vi har tid
Vi är alltså inte i symbios
men det förstod nog alla, ofcause :))

Kram och solong från vår lilla stuga
där man faktiskt även FÅR ljuga
För i dikten och sagans land
behöver inte allting vara sanning ibland!


söndag, januari 15, 2006

The City av Robert E Hall

Flashing lights in the big city
People passing me by as I try to get myself together
A glance from a young woman so pretty
Her smile is warming me in this cold weather
But then she is gone
Just like the moon at winter dawn

Cold wind in the face
No one can see the tears that falls from my eyes
This used to be a city I liked to embrace
Now it just feels like a devil in disguise
Find me a cab and get me out of here
So that my fear finally will disappear

lördag, januari 14, 2006

Du finns ändå där
när allting blir för svårt
Trots våra alla besvär
som gjort vårt gemensamma liv svårt

Du finns ändå här
när jag stöd behöver
så nära och så kär
kommer du farandes över

Du finns ändå där
när orken min tryter
hjälper mig och håller om mig här
glömda är då våra dispyter

Du finns ändå här
efter sexton år
fast vi förlängesedan gått isär
vi utan varandra inte går

Du finns ändå där
även om vi ingenting vet
om vad framtiden i sitt sköte bär
Vi lever nu och här

Du finns ändå här
när du behövs som bäst
och jag älskar dig som du är
med eller utan demoner och pest :)

Du finns ändå där
min allraste bästaste vän
Vi finns ändå här
vad som kommer tar vi sen



fredag, januari 13, 2006

dikt av Robert E Hall

Söndagsdikt
Nedplitat en söndag i Januari


Andas ut
Släpp taget
Knyt inte näven
Öppna handen och låt sandkornen ligga kvar
Se inte bakåt
Gå vidare
Framåt är din riktning
Se till det du har
Glöm det som gick dig förbi
Var inte sorgsen
Vårda det som finns
Bry dig om det som betyder någonting
Lev och låt leva
Känn tillförsikt
Älska dem du älskar ännu mera


Man blir aldrig för gammal

Hennes hand i kramp mot karm
Den rynkiga lena huden och ådran som spelar
Hopsjunken i fotöljen med vilande barm
sitter Märta och undrar vad som felar

Det var ju inte längesedan alls
som Evert fanns här brevid
Det var nästan igår de dansade vals
och i varandra funno sin frid

Hon minns ju så klart
som kristaller i natten
När Tomas och Ida med full fart
rusade genom strand och vatten

Märta blundar sina trötta ögonlock
världen och tystnaden är inte mer
Hon sitter i skogen på omkullvält stock
och Evert på hennes ansikte ser

Hennes kinder är äppelröda
och skinnet är alldeles slätt
Ögonen blänker och läppar röda
och gräset är grönt på sin plätt

MÄrta öppnar sina ögon igen
hur kunde livet vara så kort
Inte kunde hon tro sig sitta här sen
make och ungar gått bort

Hon saknar och längtar
en vänliger hand
Ja Märta trånar och trängtar
åter efter kärlekens band

Man blir fakiskt aldrig för gammal
för ett par armar om sin hals
Nej, man blir faktiskt aldrig för gammal
för toner av en gungande vals

Munin2005

Fjädern

Medans vågorna kittlar mina bara fotsulor
ser jag måsarna cirkla och leka tafatt mellan
molnen däruppe. En fjäder singlar sakta
ner och lägger sig på ytan. Guppar som en liten
barkbåt därute.

Jag ligger på rygg i sanden och kisar.
Glittret i vågornas toppar bländar mig nästan
men jag ser den där lilla fjädern där ute.
Jag kan inte låta bli att tänka på
om jag verkligen får ha det så här bra.

Kan man verkligen ha lov att känna lycka
fastän stormen nyss bedarrat. Egentligen är det
väl kanske då man ska glädjas men ändå.
Om jag sträcker ut tårna så kan jag nå den där
fjädern. Det är nästan som om den vill det
där den ligger och guppar upp och ned.

Den kanske är magisk
Den kanske landade där för att just jag
skulle få den. Om jag bara sträcker lite mer.
Livet kanske är som den fjädern och bara
man vågar vicka lite på tårna och grabba
tag i det...så får man det.

Jag gör det!
Jag vågar fånga fjädern med mina tår
och tror på att den var ämnad
för mig!

Munin 2005

Let me go home

Why did I died?
And why did I happend to be born
at this time? I dont fit in here..this isn´t my time at all
Can a spirit comes to wrong time?
I wasn´t ready to leave you see...

Someone is still waiting for me
to come back. Something was meant
to be but never happened
I want to go back but where
is the road?

Please, show me the way
I longing for my heart, for my roots
Here in this time everything is wrong
nothing is follow my plans
I left something
I left someone
Please God take me back to the
place that I belong...
Let me go home!

Munin2005

Snön faller

Ansikte mot ansikte med Kung Bore
står jag ute på gatan och lapar snöflingor
Jag känner hans kalla fingrar över min kind och hals
Ryser men utan att frysa och njuter
av vitheten, renheten i han närvaro

Flingorna smälter på mina ögonlock
som är slutna i sagans vinterslott
Lutar min heta panna mot Kung Bores
svala bröst. Jag njuter av
slutet på höstens dova dimmiga mörker
och välkomnar Ers Höghet

Andas rök i isig timma


Munin2005

Höst

Mörkret står som en vägg där ute på vägen,
löven darrar kalla och våta
hösten har kommit, isande och ekande vacker...
Dysterheten lägger sig som en hinna
på fönsterrutan och regnet rinner i små åar...
Som tårar på min kind en natt igår
Jag tänkte på tiden
Jag tänkte på Livet som rusar och susar
förbi som om tiden stod stilla
för alla utom Det...utom Livet
Jag tänkte på dig
Jag tänkte på oss som skulle vinna över världen
som skulle segra fast oddsen..inte fanns
Jag kände din andedräkt mot min hals
som brände, som kittlade mitt hjärta
Jag hörde dina andetag
i natten när mörkret föll och grävde fåror i mitt minne

Hösten skänker eftertanke
tänder ljus i mitt inre när sorg går förbi därute
Går förbi liksom den gamla "Morran"
Jag tänder ljus
Jag tänder glädje här
Här i mitt inre inomhus finns inte
dysterheten, här kan jag sitta
och le när höststormarna river och sliter
Inte ens minnet kan få lyckan att
stillna...längre...

Munin Vargatik &copy2005

GUD

Gud
Gud, det hände igen
det som jag trodde inte fanns mer
Gud, jag glömde
jag glömde att kontrollera, att vaka,
att planera att vakta min tunga
Gud, jag hatar mig
jag avskyr tårarna som rinner, som
kliar under hakan, som rinner kalla ner mellan
brösten och ner på magen
Gud, jag hatar alla känslor som bubblar
ut från de bearbetade psykologiserade
facken, där jag så prydligt sorterat dem
Gud, jag är smutsig för att jag
trodde att jag hanterade mig bättre än
vad jag gör
Gud, jag gör bort mig igen, jag glömde ju
jag glömde att jag inte får slappna av
inte bjuda in, inte vara den jag är
Gud, jag hatar smärtan i min kropp, i mitt huvud
den blev ju inte bättre äv det skedda
Gud, jag hatar att jag utsatte mig utan att tänka
det var ju så längesedan, snart 10 år
Nu kommer skammen också, alla som vet, alla som ser,
alla som skrattar bakom min rygg

I`m back, börja om, respekten dog med vänskapen,
Gud, jag är död, och jag skäms, alla som gett mig liv här
dom får veta att jag svikit
Jag är inte stark, jag har gjort bort mig, jag snackar goja
och lever inte efter mina ord
Gud, ni ska veta att jag försöker, men det gick inte,
jag missade nåt, vet inte vad men ikväll missade jag
Det blir kanske värre, nu vet jag inte, jag är rädd men ändå
inte, vanan kommer också ur sitt fack, jag vet hur man
gör i situationen, bara jag orkar tänka ut en plan,
bara tårarna slutar strömma så jag kan se klart..
Gud, imorgon är det säker över, då kan jag nog
reagera, jag lovar att agera fast jag vet inte hur.
Jag trodde ju att det var det jag gjort i alla år
men det var fel, det var så jävla fel....så fel...

Jag ser mig i spegeln, spegel spegel på väggen där
säg vem som dummast i världen är
säg vem är envisast, blåögdast i landet här
Nej förresten säg det inte, jag vet redan svaret
En förändring har skett
jag är ingen lögnhals längre iallafall
jag tänker inte sitta här och säga ALdrig Mer
För det betyder att jag inte lärt min läxa
Gud, jag står naken inför mig själv, inser, skälver, hatar,
förbannar, min övertro, varför är jag så envis?

Nej nej nej, fel tänkt, varför skulle jag inte vara det heter det ju
*ler* åt dumma förvirrade tankar, känslor som hoppar,
flyger, surrar, brusar och dånar.
De smälter bort i strida strömmar, tills nästa ljud...
rycker, lyssnar, hyperventilerar, fryser, svettas
kommer det nån?
Nej, inte hit..det var någon annan, det var inte Du,
Det bränner i ansiktet som om solen
fortfarande vaggar min kind
men det är natt och det är inte solens spår jag känner
det är hettan från förnedringens snabba hårda slag
Jag frågar inte varför
Jag frågar inte hur
Jag frågar inte...

Gud, nu stirrar jag bara framför mig
jag är tom nu för det är tystnad
Jag sitter där jag sitter och det är lika bra
att känna med varje nerv smärtan som
sliter mellan tomrummen
Jag är gammal, säg inte emot mig, jag talar inte ålder
jag är uråldrig, som en gammal blodek inombords
Det är så lätt för livet att rinna undan, det tar bara
exakt en komma 7 minuter...jag hann se det själv
Nu 4 timmar senare börjar ljuset fladdra
som en liten liten låga under det tjocka
täcket om min frusna värkande kropp
Gud, jag talar med dig om mig för det finns ingen
här förutom du stor nog att dela smärtan
Smärtan som är konsekvensen av ett val
kommen ur smärta

Det är en skillnad mot förr Gud, jag har lärt
mig att sätta ord på känslan, på minnet
Det ger en kraft som är stor nog att ta dagen
efter detta, det finns inget återvändo
Kanske jag inte gjort fel ändå, kanske jag lever
mer än någonsin, får näring av mina ådror,
av mina erfarenheter, kanske tiden är mig välkommen
att erövra livet igen, stänga min själ
för gott mot smärtan innifrån
Stänga honom ute...värna om mitt liv...inte göra fel...

©2005 Munin

Child Of The Night

You are standing in the yellow light of the streetlamp.
A long shadow from it on the ground.
You standing with hands in your pockets and looking to me.
Your face are at the half covered of the hood of your jacket.
But I yet know how your eyes is glowing like glassbeedles in your pale thin face.
How the shadows growing under your sleepless look. Your lips is
warm and red like the bloodfilled lips of a vampire.

I exactly knows how your fingers feels against my warm skin.
I know that the aura of you have gone away. SHE have stolen the love that you gived to me yesterday. I can see how you begging to come to me, you bend you neck for shame under the hood.
You know that I see, you know that it´s hurts. You couldn´t let HER go! You have to let HER take you life once again. To let HER condemn you to as The Child Of The Night walking in shadows. To let the wet street leed the way for you. A last look from you tired eyes, then you lieve...Walking away to Your World, as far away from mine....


Munin2005

Sa du

Sa du att du visste
att jag miste
att jag förliste

Sa du att du hörde
när jag störde
berörde

Sa du att du såg
där jag låg
i vrålande våg

Sa du att du kände
att jag brände
alla känslor när det hände

Vem är du som vet
min innersta hemlighet
och ändå smet

Vem är du som inte torde
som inget gjorde
fast du verkligen borde

Vem är du som säger
att du vet alla grejer
man inget annat gör än väjer

Tig din jävel!

Munin2005