Dikt o förbannad lögn :) av Munin o Robert

Dikter, poesi och andra texter ur två ganska vanliga vänner cyber-IRL-bloggvänner!

Min bilder
Namn:
Plats: 08-trakten möjligen :), Sweden

Glad,kelig Munin-mamma :) Lite bångstyrig kanske, envis månne,aningen sjuk humor men snällsomfan (härmar kamrat här nånstans...)

fredag, januari 13, 2006

GUD

Gud
Gud, det hände igen
det som jag trodde inte fanns mer
Gud, jag glömde
jag glömde att kontrollera, att vaka,
att planera att vakta min tunga
Gud, jag hatar mig
jag avskyr tårarna som rinner, som
kliar under hakan, som rinner kalla ner mellan
brösten och ner på magen
Gud, jag hatar alla känslor som bubblar
ut från de bearbetade psykologiserade
facken, där jag så prydligt sorterat dem
Gud, jag är smutsig för att jag
trodde att jag hanterade mig bättre än
vad jag gör
Gud, jag gör bort mig igen, jag glömde ju
jag glömde att jag inte får slappna av
inte bjuda in, inte vara den jag är
Gud, jag hatar smärtan i min kropp, i mitt huvud
den blev ju inte bättre äv det skedda
Gud, jag hatar att jag utsatte mig utan att tänka
det var ju så längesedan, snart 10 år
Nu kommer skammen också, alla som vet, alla som ser,
alla som skrattar bakom min rygg

I`m back, börja om, respekten dog med vänskapen,
Gud, jag är död, och jag skäms, alla som gett mig liv här
dom får veta att jag svikit
Jag är inte stark, jag har gjort bort mig, jag snackar goja
och lever inte efter mina ord
Gud, ni ska veta att jag försöker, men det gick inte,
jag missade nåt, vet inte vad men ikväll missade jag
Det blir kanske värre, nu vet jag inte, jag är rädd men ändå
inte, vanan kommer också ur sitt fack, jag vet hur man
gör i situationen, bara jag orkar tänka ut en plan,
bara tårarna slutar strömma så jag kan se klart..
Gud, imorgon är det säker över, då kan jag nog
reagera, jag lovar att agera fast jag vet inte hur.
Jag trodde ju att det var det jag gjort i alla år
men det var fel, det var så jävla fel....så fel...

Jag ser mig i spegeln, spegel spegel på väggen där
säg vem som dummast i världen är
säg vem är envisast, blåögdast i landet här
Nej förresten säg det inte, jag vet redan svaret
En förändring har skett
jag är ingen lögnhals längre iallafall
jag tänker inte sitta här och säga ALdrig Mer
För det betyder att jag inte lärt min läxa
Gud, jag står naken inför mig själv, inser, skälver, hatar,
förbannar, min övertro, varför är jag så envis?

Nej nej nej, fel tänkt, varför skulle jag inte vara det heter det ju
*ler* åt dumma förvirrade tankar, känslor som hoppar,
flyger, surrar, brusar och dånar.
De smälter bort i strida strömmar, tills nästa ljud...
rycker, lyssnar, hyperventilerar, fryser, svettas
kommer det nån?
Nej, inte hit..det var någon annan, det var inte Du,
Det bränner i ansiktet som om solen
fortfarande vaggar min kind
men det är natt och det är inte solens spår jag känner
det är hettan från förnedringens snabba hårda slag
Jag frågar inte varför
Jag frågar inte hur
Jag frågar inte...

Gud, nu stirrar jag bara framför mig
jag är tom nu för det är tystnad
Jag sitter där jag sitter och det är lika bra
att känna med varje nerv smärtan som
sliter mellan tomrummen
Jag är gammal, säg inte emot mig, jag talar inte ålder
jag är uråldrig, som en gammal blodek inombords
Det är så lätt för livet att rinna undan, det tar bara
exakt en komma 7 minuter...jag hann se det själv
Nu 4 timmar senare börjar ljuset fladdra
som en liten liten låga under det tjocka
täcket om min frusna värkande kropp
Gud, jag talar med dig om mig för det finns ingen
här förutom du stor nog att dela smärtan
Smärtan som är konsekvensen av ett val
kommen ur smärta

Det är en skillnad mot förr Gud, jag har lärt
mig att sätta ord på känslan, på minnet
Det ger en kraft som är stor nog att ta dagen
efter detta, det finns inget återvändo
Kanske jag inte gjort fel ändå, kanske jag lever
mer än någonsin, får näring av mina ådror,
av mina erfarenheter, kanske tiden är mig välkommen
att erövra livet igen, stänga min själ
för gott mot smärtan innifrån
Stänga honom ute...värna om mitt liv...inte göra fel...

©2005 Munin