Fjädern

Medans vågorna kittlar mina bara fotsulor
ser jag måsarna cirkla och leka tafatt mellan
molnen däruppe. En fjäder singlar sakta
ner och lägger sig på ytan. Guppar som en liten
barkbåt därute.

Jag ligger på rygg i sanden och kisar.
Glittret i vågornas toppar bländar mig nästan
men jag ser den där lilla fjädern där ute.
Jag kan inte låta bli att tänka på
om jag verkligen får ha det så här bra.

Kan man verkligen ha lov att känna lycka
fastän stormen nyss bedarrat. Egentligen är det
väl kanske då man ska glädjas men ändå.
Om jag sträcker ut tårna så kan jag nå den där
fjädern. Det är nästan som om den vill det
där den ligger och guppar upp och ned.

Den kanske är magisk
Den kanske landade där för att just jag
skulle få den. Om jag bara sträcker lite mer.
Livet kanske är som den fjädern och bara
man vågar vicka lite på tårna och grabba
tag i det...så får man det.

Jag gör det!
Jag vågar fånga fjädern med mina tår
och tror på att den var ämnad
för mig!

Munin 2005