Spegelyta Blank av MuninWolflady

Ilsket drar han ner kepsen i pannanvill inte se mig, vill inte höra orden

Meningarna studsar mot en osynlig glasväggoch rinner ner mellan soffkuddarna

Den gula äckliga fula soffan jag köptepå loppis, för hundra år sedan

Hur kunde jag tycka om den då?

Mer inrökt färgskala får man leta efter

Två springor i ett tjurigt ansikteblänger på mig under skärmen

Kärringjävel säger dom, jävla kossa

Hatet bränner mig och hotar smälta tillvaron

En spegelyta blank ligger mellan dig och mig i tonårstidens ombytliga era

Jag förstår dig, jag hör dig, jag ser dig

när duälskande hatar omgivningens reaktion

En lång tystnad vibrerar medans öga möter öga

Ditt ilskna och mitt förvånade möts i ett stumt krig

Minuterna tycks hänga som ballonger i luftenfärdiga att spricka när som helst

Soffjäveln smälter in i den minst lika rökgula tapeten

Måste måla om, surrar mina tankar

Jag orkar inte möta din ilska i allt det gula

Jag ska fan måla om alltihop, säger jag högt ur mina tankar

En krusning på spegelytan blank

En vind virvlar in och igenom rummet

Din hand skjuter upp kepsen i nacken

och ditt ansikte blir ett russin fast rosenrött

Russinet spricker upp och medan tårar strömmar

blir kinderna släta, strax innan skrattet bubblar

Hackande och hostande kommer rösten djupt innifrån

Jag älskar dig mamma, jag älskar dig....!

Av MuninWolflady 2006 ( publicerad på Poeter.se)

Ps. Alla svenska dikter jag skrivit är publicerade på Poeter.se D.s