Man blir aldrig för gammal

Hennes hand i kramp mot karm
Den rynkiga lena huden och ådran som spelar
Hopsjunken i fotöljen med vilande barm
sitter Märta och undrar vad som felar

Det var ju inte längesedan alls
som Evert fanns här brevid
Det var nästan igår de dansade vals
och i varandra funno sin frid

Hon minns ju så klart
som kristaller i natten
När Tomas och Ida med full fart
rusade genom strand och vatten

Märta blundar sina trötta ögonlock
världen och tystnaden är inte mer
Hon sitter i skogen på omkullvält stock
och Evert på hennes ansikte ser

Hennes kinder är äppelröda
och skinnet är alldeles slätt
Ögonen blänker och läppar röda
och gräset är grönt på sin plätt

MÄrta öppnar sina ögon igen
hur kunde livet vara så kort
Inte kunde hon tro sig sitta här sen
make och ungar gått bort

Hon saknar och längtar
en vänliger hand
Ja Märta trånar och trängtar
åter efter kärlekens band

Man blir fakiskt aldrig för gammal
för ett par armar om sin hals
Nej, man blir faktiskt aldrig för gammal
för toner av en gungande vals

Munin2005