Gullvivan av Robert E Hall

Gullvivan

Du glider ifrån mig. Eller är det jag som glider ifrån dig?
Även om jag inte vill släppa taget så kanske jag blir tvungen ty jag har en själ att rädda; min själ.
Jag vet inte ens om vi någonsin har varit nära varandra.
Kanske var det bara något jag inbillade mig i min fåfänga önskanatt bli sedd och älskad för den jag är.

Jag duger inte. Jag duger inte. Jag duger inte.
Orden fräter sönder mitt redan blödande hjärta.
Men jag förstår och jag har förstått hela tiden.
Herregud, hur skulle jag någonsin kunna duga?
Men jag blundade hårt och och gav mig självden vitaste av alla lögner.
Som gullvivan i vårens första disiga solskenöppnar jag sakta mina ögon.